Varför bloggar du?

Min blogg och jag

Att skriva är en slags terapi, det är också ett sätt att komma ihåg olika saker, som datum, läkarbesök, resor, tillställningar med vänner och minnesvärda stunder med familjen och att få möjligheten att vara glad och gnällig precis hus mycket jag vill i skrift. Ge tips, ge och få råd och bolla tankar med andra i liknande situationer och med samma sjukdomar. Detta är MIN blogg och jag skriver vad jag vill.

Bloggen är som en öppen dagbok som faktiskt alla kan läsa som vet om att den finns. Jag ser inget dåligt i det även om jag vet att människor i min omgivning kanske tycker så. De tycker att man lämnar ut sig och ja det gör man ju till viss del, men man väljer ju själv vad.

Personligen ser inte jag min blogg som en hemlighet på något sätt och den som vill läsa här, är mycket välkomna att göra det, för jag uppskattar det.

Jag hymlar inte med att jag är obotligt sjuk i reumatism och har en fruktansvärt trasig rygg. Jag mår bättre vissa dagar och då är jag automatiskt gladare och har mer energi. Tyvärr mår jag ofta mycket dåligt och har kraftiga och svåra smärtor och då är jag väldigt låg. Jag orkar ingenting. Smärta och värk tär. Det tär fysiskt och psykiskt, mer än jag faktiskt gör sken av och berättar för min omgivning, även om jag berättar. 

Jag försöker att skratta och le så mycket det bara går. Tyvärr gråter jag sällan, även om jag skulle behöva göra det. 

Men tårarna kommer när jag är själv hemma, när ingen ser och hör och när jag har så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men de gånger jag gråter offentligt eller vad man nu ska kalla det är oftast de gånger jag är på ett läkarbesök och läkaren frågar mig: Hur mår du egentligen Stina?

Jag anser att jag är mycket självständig, enveten och stark person i min natur, men också väldigt skör och känslig. 

Jag är ibland brutalt ärlig, oavsett vad, vilket inte alltid uppskattas men jag kan också låta bli att säga någonting alls om situationen kräver det. Jag har stor socialkompetens och massor med empati för andra människor och framför allt för barn och djur.

De dagar jag inte klarar av att jobba mina 4 timmar pga att jag har sån ryggsmärta och har fruktansvärt svårt att gå och stå eller har reumatiskt skov, ser jag som ett nederlag tyvärr. Jag vet att jag inte borde göra det, men jag gör det ändå. 

De dagar jag inte orkar eller kan göra någonting, ser jag också som ett nederlag och därför pressar jag mig själv lite för mycket när jag har orken, vilket ALLTID ger bakslag. Det värsta av allt är att jag är full medveten om det, men ändå gör jag om samma saker hela tiden. Men jag tror att det är det som gör att jag fortfarande står på benen trots allt.

Flera gånger får jag höra av läkare och sjukgymnaster att du är otroligt stark Stina som faktiskt jobbar över huvud taget med tanke på dina besvär och sjukdom. Det är också ganska otroligt att jag fortfarande kan stå och gå även om det blir sämre och sämre. Helt ärligt, en framtid med rullstol skulle inte förvåna mig om jag inte får hjälp med att fixa en del av skadorna och nervinklämningar vid ryggmärgen.

Jag är en person som vill kunna motionera, vandra upp till vattenfall, dansa, hoppa och studsa. Jag vill kunna möblera om, renovera möbler, måla tavlor och virka, sticka och sy när JAG vill, inte när kroppen säger att "nu kan du testa Stina, men skyll dig själv om du får ont sen". 

Jag vill kunna jobba heltid och söka andra jobb och vidareutveckla mig själv inom mitt arbetsområde eller öppna eget. Jag vill kunna stå i köket i flera timmar och laga mat och baka. Jag vill kunna dammsuga utan att bli liggandes i flera dagar efteråt. Jag vill kunna gå en vanlig promenad eller strosa runt i affärer utan att behöva sätta eller lägga mig ner för jag har så jäkla ont i ryggen. 

Jag vill kunna gå i högklackat och känna mig snygg. Jag vill kunna ha på mig en snygg BH eller bikini överdel med byglar utan att det känns som om bröstryggen håller på krampa sönder av smärta.

Jag kan ingenting av detta längre och om jag gör något av ovanstående en längre stund och eller försöker göra det och bita ihop så går det inte. Det går inte! Bakslagen kommer tätare och tätare, om jag ens skulle göra det.

Detta är vad min blogg handlar om, det handlar om att skriva om allt som rör min vardag, om det jag har gjort, kanske försökt göra eller kommer att göra.

Det finns saker i mitt liv som jag värderar mycket mycket högt, det är mina vuxna barn, min sambo, min övriga familj, mina vänner och mitt andra hem i Thailand med alla våra underbara vänner där. Detta är vad min blogg handlar om......

Inga kommentarer

Skriv gärna en kommentar.
Vid rutan "kommentera som" kan
ni välja "namn/webbadress" - då kan alla kommentera.

Tack för din kommentar
Stina

Använder Blogger.