Sex and the city


Eftersom jag arbetar deltid blir väl så att jag gluttar på tv:n när jag vilar (om jag inte somnar) och nu har jag sån tur att Sex and the city går. Tycker verkligen att den serien är bra och kul och kan titta på den om och om på igen.

Idag handlade det extra om äktenskap, förhållanden och sex, fast i och för sig, det gör väl alltid. Det fick mig i alla fall att tänka på vad jag tycker är viktigt i ett förhållande/äktenskap/samboförhållande.

Ett förhållande är ju inte alltid en dans på rosor även om man i början svävar på små blå moln och har fjärilar i magen. Men fjärilarna försvinner efter tag och molnen kan bli tunga och mörka.

Eftersom jag är i den situation som jag är med min obotliga (kroniska sjukdom) och gamla trasiga rygg, kan jag väl inte påstå att jag är sugen på att dejta igen om jag och Mr Kim skulle gå skilda vägar i framtiden. Nu tror jag väl inte att det blir så, men man kan ju aldrig veta.

Mr Kim kanske tröttnar på den här kroniskt trötta och funktionshindrade kvinnan som han inte får mysa med så där extra mycket. 

Tja kramas, gosas och pussar varandra gör vi ju varje dag och det är ju kärlek det med, men sen har vi ju det där andra lilla extra....

Det är inte lätt, kan jag lova, när man inte kan röra sig som en normal människa och än jobbigare måste det ju vara för den som vill och kan mer än den andra, men som inte riktigt vet vad man kan göra, eftersom man inte vet om det gör ont när man ligger så eller si. Som sagt, inte alltid så lätt, tyvärr. Sen får jag erkänna att smärtan förstör ganska mycket och därmed lusten...

Nu har vi pratat om detta och vi båda har insett och kommit överens om att den biten inte är det viktigaste för oss i dagsläget, utan det viktigaste är att vi finns för varandra, respekterar varandra, hjälps åt (Mr Kim får göra mest och han jobbar mest), att vi trivs och har roligt tillsammans. För och oss är det kärlek och det är vår kärlek.

Det är klart att vi tar tillvara på de tillfällen som uppstår...

Hur som helst, det jag vill komma fram till är att, hur man än lever i sitt förhållande så är det viktigaste att man älskar varandra, att man attraheras av varandra, trivs och har det bra tillsammans, sen på vilken nivå det är, det är upp till var och en.

2 kommentarer:

  1. Usch vad jobbigt, att vilja men inte kunna.. :/ men så himla skönt att ha nån man kan prata med, som förstår och som tycker lika! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är väldigt frustrerande vissa perioder men precis som du skriver, är så tacksam att jag har min sambo som förstår och är tålmodig.

      Radera

Skriv gärna en kommentar.
Vid rutan kommentera som kan ni välja namn/webadrsss - då kan alla kommentera.
Kram

Använder Blogger.